Tungt.
Allt har vart bra och toppen osv, men så kommer augusti och ångesten kommer krypandes.
Vips så sitter man där och gråter över en pappa som ej längre finns.
Och vips så slänger man alla bra chanser i sjön typ på direkten.
Fan, jag trodde jag kommit över en stor del, jag trodde det blivit bättre.
Men nä....
Imorgon är det 5 år sedan han tog sitt liv och lämnade ett stort frågetecken efter sig...
Och en saknad som river i bröstet.
Han var inte perfekt på nått sätt men han var min pappa.
Kommentarer
Trackback
